Biobränslen
Biobränslen klassas till skillnad från fossila bränslen som ett förnybart energislag. De består av eller utvinns ur olika typer av växtdelar och avger visserligen koldioxid vid förbränning, men eftersom växterna precis har fångat in koldioxid blir energislaget i sig klimatneutralt. Hanteringen riskerar dock att föra med sig ansenliga miljöskador.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Senast uppdaterad: 21.11.2019 08:44Vad är biobränsle?
Sedan civilisationens begynnelse har människan använt ved för uppvärmning. Idag har metoderna utvecklats och stora kraftvärmeverk bränner enorma mängder biomassa för fjärrvärme. Kraftvärmeverken genererar också elström. Biodiesel, biogas och etanol är bränslen som utvinns ur växter för att driva fordon.
Några fördelar med biobränsle
- Ett koldioxidneutralt alternativ till fossila bränslen.
- Avfallsprodukter från olika sektorer kommer till användning när de bränns och energin tas tillvara som värme eller el.
Några nackdelar med biobränsle
- Kräver stora markytor och naturliga miljöer eller matproduktion riskerar att trängas undan.
- Transporter och framställning av biobränslen kan vara energikrävande och inte hållbara.
När växter dör och förmultnar frigörs koldioxid till atmosfären som kan tas upp av levande växter i ett så kallat kretslopp. Kol, olja och gas består av växtdelar som förmultnat för miljoner år sedan och som vi nu bränner i stor skala för att utvinna energi. Detta ger ett tillskott till atmosfären av koldioixid, vilket leder till klimatförändringar.
Att bränna färskare växtdelar i form av biobränslen ger också ett tillskott, men eftersom biomassan nyligen tog upp koldioxid i samband med tillväxten räknas biobränslen som koldioxidneutralt.
Att i stor skala odla växter för användning som biobränsle tränger ut naturliga biotoper och utarmar stora markytor. Det är därför inte hållbart på lång sikt. Huvuddelen av elproduktionen från biobränslen idag består dock av restprodukter från till exempel skogs-, pappers- och livsmedelsindustrin.
Biobränslen i Sverige
Ungefär tio procent av elen som produceras i Sverige kommer från biobränslen. Oftast produceras elen i kraftvärmeverk kombinerat med leverans av fjärrvärme. Svensk biomassa används också för att producera drivmedel som biogas, biodiesel och etanol.
Trädbränslen
Det som "blir över" i skogsindustrin används ofta som biobränslen. Det kan handla om grenar och toppar (sk grot), sågspån och träflis. Även överblivet virke och träpallar bränns för att skapa elektricitet. Pellets är sammanpressade bitar av skogsråvara som är ett vanligt bränsle för uppvärmning av villor med hjälp av värmepanna. Det sker även en viss tillverkning av etanol från skogsråvara.
Avlutar
Restprodukter från pappersindustrin är ett viktigt biobränsle i Sverige och Finland. Olika typer av lut, till exempel svartlut, som använts för att lösa upp trä, kan brännas i värmeverk.
Stråbränslen
Jordbrukets produkter kan också brännas direkt, som till exempel hampa och halmstrån som blivit över från spannmålsskörden. Det är också vanligt att tillverka biodiesel av raps och etanol av potatis. Så kallad energiskog bestående av snabbväxande pilträd planteras på åkermark och skördas efter fyra år.
Hushållsavfall
Sverige bränner en stor del av sina hushållssopor och vi löser dessutom andra länders avfallsproblem genom att importera och bränna deras sopor. Hushållets avfall brukar delvis räknas som biobränsle, även om många sopor, till exempel plast, inte är förnybara.
Ved
Många svenska hus på landsbygden värms fortfarande med ved. En modern vedpanna släpper ut mycket begränsat med stoft och sot jämfört med så kallad trivsel-eldning i eldstäder. Att använda en gammal vedkamin som primär värmekälla är inte miljövänligt, men effektiv vedeldning med ansvarsfullt uttag från närliggande marker är bättre än många andra energislag.
Biobränslen och miljön
Biobränslen räknas som koldioxidneutrala, men att skapa el genom att bränna dessa innebär ändå kontinuerliga utsläpp, vilket andra förnybara energislag som sol-, vind- och vågkraft inte orsakar. Däremot görs försök med så kallade koldioxidsänkor, vilket innebär att man avskiljer och lagrar koldioxiden vid förbränning av biobränslen. På så sätt tömmer man sakta atmosfären på koldioxid och ekvationen blir plötsligt positiv.
Att använda restprodukter som biobränsle är förhållandevis okontroversiellt. En trädgren som ligger kvar och förmultnar i skogen istället för att brännas ger ifrån sig koldioxid även i den processen och då kan det vara lika bra att ta tillvara på energin. Samtidigt dräneras markerna på näringsämnen om man hela tiden tömmer dem på biomassa och detta ökar försurningen.
Att ta det ett steg till och ställa om stora markarealer för att producera biobränslen är problematiskt. Produktion av biobränslen lägger beslag på stora arealer som hade kunnat användas för matproduktion eller naturreservat. Världens ursprungliga skogar försvinner nu i hög takt och det är huvudorsaken till det massutdöende av djurarter och sammanbrott i biotoper vi ser världen över. Många forskare anser därför att storskalig odling av biobränslen inte är miljömässigt hållbart.
Ytterligare en miljöaspekt är att förbränningen av biobränslen kan leda till utsläpp av hälsofarliga partiklar och miljöskadliga svavelföreningar. I stora förbränningsanläggningar har dock tekniken för rökgasrening blivit så pass bra att utsläppen minskat kraftigt.